Karolina Backlund Höglund

Publicerat: 12 augusti 2022

Jag har spelat många roller genom åren.

Jag är van att spela olika roller. På revyscenen, på jobbet, i privatlivet.  

Jag har alltid tyckt att det är extremt kul och väldigt personligt utvecklande. 

Det har delvis format mig till den jag hittills är. 

Jag hade en gång en kollega som inte tyckte om att man spelade roller.  

Du skulle vara lika i vilken situation du än var. Annars var det inte äkta. 

Vad tråkigt känner jag. För mig känns inte det äkta. Det känns som om att jag då bromsar mig eller att jag inte får möjlighet att anpassa mig. Det vill jag göra så länge som jag kan stå för den jag är och det jag gör och säger.  

Om jag inte anpassar mig och utmanar mig i olika situationer och olika roller. Utvecklas jag då? eller gnatar jag på varje dag utan att vara kreativ och  utmana mig själv?  

Tryggt och bra är det och jag kan tänka mig att det är skönt och enkelt. Men också väldigt kortsiktigt.  

Jag tänker på  min roll som mamma och rollen som hustru. Där utmanar jag mig själv hela tiden och formas 

I takt med att barnen växer och jag och min man får olika uppdrag privat eller i jobbet. Det älskar jag.  Att inte alltid veta vad som ska hända och se tjusningen i vart livet tar oss. 

Jobbet har utvecklat mig också, väldigt mycket för det har gett mig möjlighet att testa olika roller. Jobbet har gett mig olika situationer och olika möjligheter att snabbt anpassa mig och testa nya vägar.  

Jag har alltid trott på det jag ska göra, det har varit viktigt för mig. 

Har jag inte gjort det så har jag ställt krav och samarbete på målet för att kunna lyckas. 

Det har funnits utrymme för support av kollegor och arbetsgivare. 

Många har hejat på mig. 

Det har stärkt mig och dessa olika roller har format mig till den roll jag har idag på Gibon. Jag är otroligt tacksam för det. 

Jag stortrivs i den här rollen och kan vara mig själv, såsom den jag är idag och jag går till jobbet varje dag med en känsla av att tycka om mig själv för det jag gör. 

Det tycker jag är äkta. Att våga förändras och utvecklas, det är inte oäkta på något vis. 

Det är inte oäkta att prova sig fram och våga förändras. Våga göra fel, lära sig utav det och bara bli bättre och bättre. 

De som inte tycker om dig för den du är i dina olika roller – dom ser uppenbarligen inte din styrka. Din styrka att stå för dig själv och att du utmanar dig själv till att lära och bli allt bättre.  

Kramar från Mig 

Fler blogginlägg